På torsdag morgon steg vi på bussen i Portobello och åkte in till tågstationen i Edinburgh där vi sedan steg på tåget till London King's X. Inför vår Interrail resa beslutade vi att satsa på att åka i 1 klass, prisskillnaden var nämligen inte så stor och vi resonerade att om 1 klass kan erbjuda lite mera komfort i resandet, särskilt då man reser långa avstånd i tåg tillsammans med barn, så föredrar vi att lägga till några tior för detta. Hittills under vår resa har det varit rätt stor skillnad i vad 1 klass på tåg inkluderar för resenären. I Danmark och Finland brukar 1 klass innebära att man sitter avskilt från 2 klass och får ta gratis kaffe från en termos, kanske ingår det också kex och dagens tidning med kaffet. I Tyskland sitter man endast avskilt från 2 klass, likaså i Belgien ingår det ingen extra "lyx" i att åka 1 klass än att det är färre resenärer i 1 klass avdelningarna.
Men på tågresan från Edinburgh till London, ett tåg som kördes av bolaget Virgin (som bland annat också har ett skivbolag), var det faktiskt mycket valuta för pengarna då man åker 1 klass! Resan började med att tågvärd 1 bjöd på kaffe eller te, sedan kom tågvärd 2 och bjöd på engelsk toast, saft och frukt, tågvärd 3 kom sedan och frågade om vi föredrog engelsk frukost (samma ingredienser som den vi åt i York) eller lunch med olika alternativ på menyn - vi föredrog lunchen, därefter mera kaffe, kaka, dricka (även alkoholhaltiga erbjöds dvs öl, vin och whiskey). Vi beställde mac'n'cheese (makaroni-ost) och malaysisk kryddig potatisgryta, läsk åt flickorna, vin och öl åt föräldrarna. Mums! Naturligtvis efter maten smakade det med kaffe, kaka och frukter. Allt detta ingick alltså då man reser 1 klass och märk väl till skillnad från övriga länder ingår platsreservationen i priset man betalar för Interrail passet (man behöver alltså inte betala skilt för sittplatserna i Storbritannien utan endast göra platsreservation på tågstationen senast 3 timmar före avresa).
För vår familj som ändå rest med en liten budget med väldigt få restaurangbesök tog vi tacksamt emot den här servicen, samtidigt som vi avnjöt 1 klassens förmåner och nervöst skämtade att efter resan levereras väl en saftig nota till oss över allt vi hade beställt in som skulle en gång för alla ruinera oss för resten av resan. Men en sådan domedag behövde inte vi uppleva då vi klev av mätta och belåtna i London.
I London hade vi drygt 3 timmar på oss att ta en snabb instickare till centrum. Krista hade gjort en grundlig planering hur vi med tunnelbana+buss skulle hinna bekanta oss med några "måste-se" sevärdheter i London. Efter att ha lämnat resväskorna till tågstationens bagageförvaring som låg intill den som är bekant med sin Harry Potter Platform 9 3/4. Vi prövade inte vår lycka med att ta oss igenom väggen utan vi föredrog att gå under jorden till tunnelbanan.
Med tunnelbana längs Piccadilly line färdades vi några stationer bort till Coventry garden där vi skulle byta till buss för att komma till Big Ben. Men väl framme ändrade vi vår plan att istället ta oss till fots ner till Themsen som ändå låg på ett kort promenadavstånd.
Vädret var fint och lockade till att hellre använda fötterna än kollektiva färdmedel, särskilt då trafiken var rätt tillproppad och tiden knapp för oss att försöka supa in så mycket som möjligt av Londons spännande och livfulla atmosfär.
Nära in till Coventry garden höll en gatuartist på att förbereda en show för förbipasserande och flickorna ville stanna en stund för att se vad som var på gång. Artisten manade en liten flicka i publiken att komma upp och hämta en ballong av honom, när flickan tvekade valde artisten istället vår minsting Hilma. Hilma gick rappt fram till artisten och samtidigt hade flickan som först tvekat nu fattat mod att komma och hämta sin ballong. Det ledde till att flickan fick ballongen och Hilma blev istället artistens lilla medhjälpare i den stora show som han nu tänkte hålla för den nyfikna och rätt stora publik som samlats för att se vad som var på gång. Hilma klarade pärsen galant trots att hon inte förstod ett ord vad artisten sa åt henne på engelska. Hilma fick balansera snurrande tallrikar och bära trollkarlens hatt till publikens livliga bifall, hurra-rop och rivande applåder. Ingen har ingen hittills i vår familj fått uppträda och blivit hyllade av en så stor publik i världsmetropolen London som vår 7-åriga Hilma!
Showen som gatuartisten bjöd på blev rätt utdragen även om den var underhållande men det innebar att vår snara tidtabell ruckades. För att hinna vidare smög vi iväg från showen och tog oss ner genom de några kvarteren till Themsen (ja, Hilma följde naturligtvis med och blev inte kvar och uppträda på showen).
Från den del av Themsens strand som vi kom till såg vi några av de bekanta landmärkena i London: London Eye, Big Ben och Houses of Parliament och Londons finansiella distrikt. Tyvärr var Londons absolut främsta landmärke, Big Ben, dold under presenningar till följd av den renovering som för närvarande pågår av den världsberömda klockan.
Från Themsen vandrade vi tillbaka mot tågstationen, en sträcka på c:a 2,5 km där vi hann få en liten, liten inblick av det dynamiska och spännande London.
På vägen till stationen stannade vi utanför British museum som vi gärna hade besökt om vi hade haft mera tid. Strax innan vi nådde King's X station beundrade vi också utsidan av British library, ett världsberömt bibliotek som besöks av bland annat historieforskare från hela världen.
Det var för oss alla första gången vi besökte London och det lilla vi hann se fick oss att bestämma att hit kommer vi gärna på nytt för att upptäcka staden mera grundligt än nu. Det gäller för övrigt Storbritannien i sin helhet.
Tåget under engelska kanalen till Bryssel avgick från den internationella tågstationen London St. Pacras som ligger intill King's X stationen. Till skillnad från Bryssel var köerna genom biljettgranskningen och säkerhetskontrollen betydligt längre och därför lönar det sig att komma i god tid, även om porten till plattformen öppnas c:a 15 minuter före tågets avgång.
Dagens sista tågresa förlöpte bra med en smärre försening på 15 minuter. Från Gare du Midi tog vi metron tillbaka till Schulman i Bryssels så kallade Europa-kvarter, där europeiska kommissionens byggnader och -parlamentets byggnader ligger. Detta var en dag då vi kunde konstatera att visst går det bra att resa med kollektiva färdmedel, alltifrån bussen från förorten Portobello i Edinburgh, med tåg via London till Bryssel och den smidiga metron från tågstationen till mormors bostad intill europeiska kommissionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar