Bryssel i Europas hjärta

Vi spenderade två lite längre etapper i Bryssel som inte är bara Flanderns och Belgiens utan också nuförtiden Europas eller rättare sagt EU:s huvudstad. Vi har haft privilegiet att få bo hos mormor som för närvarande arbetar för EU-kommissionen i Bryssel. Det här har naturligtvis underlättat vår Interrail resa då vi haft en fast punkt i hjärtat av Europa då Bryssel är också logistiskt sett ett naturligt centrum i Västeuropa. I mormors bostad, nära intill EU-kommissionens huvudbyggnad i det så kallade  Europa-kvarteret, har vi kunnat vila upp oss mellan tågresorna och tvätta våra kläder. 

Men förutom att Bryssel blivit en viloplats för oss har vi också upptäckt en del av staden, som bjuder på rätt mycket trots att staden kanske inte räknas som det givna resmålet bland Europas storstäder. 

 Egentligen är det rätt svårt att fånga upp Bryssels "verkliga" identitet. Stadens kosmopolitiska prägel har fått en del entusiaster kalla Bryssel för "Europas New York". Visst ger staden en mycket internationell känsla då den är ett slags mikrokosmos av EU med de trettiotal olika europeiska nationaliteter som alla representerar respektive EU-land i Bryssel plus att också NATO-högkvarteret är förlagt i staden. Samtidigt är Bryssel rätt franskt medan Belgien är liksom Finland tvåspråkigt, vilket för Bryssels del innebär att också det flamländska (holländska) framträder i gatubilden med bland annat tvåspråkiga gatuskyltar. Någon kan mena att Belgiens två ibland rivaliserande nationaliteter å sin sida är ett störande moment för den kosmopolitiska prägel en del vill ge åt staden. En tredje aspekt är Belgiens koloniala förflutna som berördes i vårt senaste blogg-inlägg: de kongonesiska ättlingarna från Belgiens forna kolonier i Väst- och Centralafrika är mycket starkt närvarande i Bryssels stadsdelar. Även de muslimska och nordafrikanska immigranterna är en synlig minoritet i Bryssel.

Men Bryssel är trots allt ingen storstad i jämförelse med Paris, Berlin eller London. Samtidigt som Bryssel har pampiga stora palats och fina parker som ger känslan av en europeisk metropol samt dess mångkulturella och internationella prägel, blir intrycket då man rör sig både till fots eller med kollektivtrafik i staden, att man avverkar stadens centrala delar på en ganska kort tid. Under en promenad från det stora torget i centrum (Grand Placé eller Grand Markt) till Europakvarteren hinner man uppleva de olika skikt som utgör Bryssel. Till exempel några kvarter i riktning söderut från den världskända Maneken Pis (den lilla statyn av den pissande pojken) i riktning mot Bryssels södra tågstation förändras stadsbilden mycket snabbt från turistkvarter till invandrartäta kvarter med en påfallande stor muslimsk befolkning. Också den byggda miljön kan visa på snabba och dramatiska förändringar på en liten yta: från typiska 1800-tals bostadshus byggda i parisisk Art Nouveau-stil till funktionalistiska flervånings elementhus och kontorsbyggnader. Kontrasterna är rätt stora och intressanta i Bryssel och som talar sitt tydliga språk om stadens snabba förändringsprocess från en storliten europeisk borgerlig 1800-tals huvudstad då man ville visa upp kolonial makt och nationell stolthet, till ett säte för den europeiska integrationen och en modern kosmopolitisk storstad med en mångkulturell befolkning.

I Belgien och Bryssel vill man liksom på annat håll i världen marknadsföra sitt land med egna specialiteter och för belgarnas del är det choklad, serier (och då naturligtvis världens kanske mest kända belgare och brysselbo Tintin och fantasifigurerna Smurfarna), pommes frites (med musslor) och våfflor. Ja och så öl förstås.

Några museer hann vi också besöka och vi gillade särskilt Naturhistoriska museet med dess fantastiska utställningar av dinosaurieskelett som bland annat hittats i en belgisk kolgruva på mer än 300 meters djup (se bilden nedan). I museet fanns också en specialutställning om apor och utställningen om den mänskliga evolutionen, där bland annat skelettet av "Lucy", en av de tidiga människoaporna, fanns framme. Imponerande!

Vi besökte också Europeiska historiens hus invid Europaparlamentet. Det museet visade sig också vara riktigt intressant och hade en mycket bra utställning om Europas historia. Det var gratis inträde till museet och man har satsat på multimedial guidning av museets utställningar som inleddes med idén och ursprunget till Europa till att beröra i huvudsak Europas moderna historia från upplysningstiden fram till vår tid. Historikern i familjen var först skeptisk till hur EU försöker skapa en egen historisk identitet genom att hylla Europa som en framgångssaga, men den här inställningen utbyttes mot ett konstaterande att museet hade faktiskt lyckats rätt bra på ett balanserat och mycket pedagogiskt sätt skapa en reflekterande inblick över den den europeiska idéns och samhällets historia utan att falla för banal eurocentrism. Visst kan man diskutera om museet helt lyckades infria löftet att inte lägga enbart ett eller några länders historia i fokus för den europeiska historien som man ville återberätta, för i historikerns tycke hade utställningen nog en rätt stark betoning på det kontinentala fransk-tyska i motvikt till det (sovjet)ryska och att "periferin" Norden hamnade rätt utanför den här berättelsen om Europa. Men museet är definitivt värt ett besök för den som besöker Bryssel och det lite återhållsamma och balanserade i den berättelse som förmedlas i utställningen kan förstås utifrån en mera försiktigare och självkritisk hållning som idag råder i den Europeiska Unionens integrationssträvande. En positiv sak är att museet erbjuder det som är inne i de flesta nutida museer, med att erbjuda besökaren möjligheter till reflektion och dialog, samt aktiviteter i synnerhet för barn och ungdomar.  

 

En annan sak som vi tyckte om var parkerna och den sköna stämning som rådde i dessa. Ibland väckte människors hurtighet dåligt samvete hos oss (som "bara" lyckats promenera drygt 10 km dagligen) samtidigt som det var en glädje att se folk på gång och att samtidigt som människor var ute och motionerade, tränade eller spelade något spel tillsammans, fanns det de som var ute i parken för att umgås på en mängd olika sätt. Också vi tog del av den här parkkulturen genom att motionera, binda små blomsterkransar, "hjula", springa eller bara ligga i gräset och njuta av storstadens gröna oaser.

På torsdag morgon, samma dag som EU:s ledare samlas i Bryssel för ett nytt toppmöte, bär resan av vidare och denna gång österut till Tyskland och en till europeisk huvudstad på vår Interrail-resa.